Att köpa sig tid

Så har vi också fallit till föga. Anpassat oss in i det vita medelklasssamhället vi bor i. Vi har anlitat städhjälp. Eller egentligen har vi bara bokat provstädning än så länge (av ett seriöst företag med kollektivavtal) men är vi nöjda är tanken att en tjej som precis avslutat sin föräldraledighet ska komma hit varannan fredag och ta rätt på vår skit som vi inte själva lyckas hålla ordning på. Misstänker att vi kommer bli nöjda. Vi är inte så i kinkiga.

Dubbla känslor. Ska bli så otroligt skönt att komma hem till en nystädad lägenhet. Ärligt talat är den alltför ofta farligt nära ett  katastrofområde och det tär både på tålamod och relationer. Samtidigt känner jag lätt skam. Hur slö är jag egentligen som inte orkar städa själv? Vågar jag ens berätta för min mamma?  Mamma som lever på i princip existensminimum på sin tunna pension. Och vill jag att min dotter växer upp i tron att städa, det är något man betalar andra för att göra?

Naturligtvis överdriver jag lite nu. Men ändå? Jag köper mig tiden att göra något jag hellre vill göra. Blir jag lyckligare då?

Ska det vara så här?

Du kliver upp. Du dricker ditt kaffe,  borstar dina tänder, väcker ditt barn. Ni klär på er, går till förskolan,  vinkar hej då. Du tränger in dig på tunnelbanan. Fipplar med din telefon. Kommer till jobbet. Arbetar. Ute regnar det
Du tränger in dig på tunnelbanan igen. Pussar ditt barn och din man. Äter. Sover. För att göra om samma sak imorgon.

Du lyfter blicken. Ska det vara så här? Dag ut och dag in.

Sen tänker du på skratten. Den rufsiga lilla blonda kalufsen som guppar upp och ner när hon skrattade försöker rymma när du vill ta av henne pyjamasen. Stoltheten i hennes ansikte när hon fått på sig sin nya tröja. Glädjen när hon kramar förskolepedagogen som slutat, men jobbar extra på avdelningen idag.

Spännande samtal och utmanande uppgifter på arbetet. De värdefulla synpunkterna från dina kollegor. Skratten över kaffekopparna. Promenaden och lunchen med någon du inte hinner prata med så ofta. Oceanerna av tid för dig själv utan någon som klänger eller skriker “mamma, maaamma, mammaaa! ”

Du handlar på den lokala affären där personalen ler vänligt. Kommer hem till att maten står på bordet. Äter middag med dem du älskar mest. Må hända att ni är trötta, och inte på ert bästa humör. Vem är det en regnig måndag i mars? Må hända att dottern inte vill sitta ner och äta och att det blir highlife när det är dags att lägga henne. När hon somnar med handen i ditt hår väljer du att ligga kvar bredvid en stund och bara lyssna på hennes andetag. Och när du reser på dig kan du inte låta bli att pussa på henne en extra gång innan du lämnar rummet.

Ja. Det ska nog vara så här. Just nu i alla fall.

Söndagsvila

Himlen har öppnat sig och vill inte sluta gråta. Fötterna ömmar av gårdagens höga klackar och huvudet av ett par glas vin för mycket. Jag vilar bredvid min lockiga lilla ängel som ligger nära, nära. Själen är nöjd efter möten med goda vänner och tid på tu man hand med maken.

Nu kan dagen bara bli bättre – eller?

Vissa mornar är det extremt svårt att känna sig tacksam. Som när man hela veckan fått väcka dottern för att gå till förskolan. Men när lördagen kommer, då far hon upp som ett spjut kl 06. När man glömt diska ur kaffekannan kvällen före och får börja med att tömma ur kaffesump innan man kan brygga drycken som är det enda som kan göra morgonen dräglig. Och som när dottern bajsar ner hela pyjamasen, så man får bära en sprattlande, högljutt protesterande och kladdig unge till badet där man nästan skållar henne för att vattnet är vridet till det allra varmaste. Innan man fått kaffe.

2 år

För två år och några timmar sedan väckte jag min man med orden “det är knappt jag vågar säga det men jag tror vi kommer få åka taxi i natt”.

Det fick vi inte. Taxi blev det först mitt på dagen ett halvt dygn senare , med värkarna från helvetet i full gång. Chauffören körde snabbt men kontrollerat och bromsade mjukt in för varje gupp.

20.03 den 27 mars 2013 såg hon dagens ljus. Bestämd och hungrig. Ett stadie som i princip hållit i sig konstant sedan dess.

Själv var jag helt manglad. Ostmackan jag fick att äta var det ljuvligaste jag någonsin smakat. Med halva uppäten såg jag att handen som höll i den var täckt av torkat blod och en svart, seg massa. Ni som varit där vet säkert vad jag syftar på. Jag ryckte på axlarna och fortsatte äta. Det tog mig alltså hela 20 min av föräldraskap att glömma allt vad personlig hygien heter. Det måste vara något slags rekord.

Idag fyller hon två år. Min envisa, tokiga, bestämda lilla ängel. Älskade barn. Visst får hon mina gråa hår att föröka sig i rekordfart (känns skönt att ha någon att skylla på i alla fall) 
Men framför allt har hon fyllt mitt liv med skratt och kärlek på ett sätt jag aldrig kunnat ana.

image

Vardagens irritationsmoment eller i-landsproblem deluxe

Hen som vägrar flytta ens en millimeter när personen bredvid ska förbi för att kliva av tunnelbanan.
Hål i strumpbyxan så man känner stortån sticka ut.
Att bara hitta fönsterkuvert när man behöver ett utan.
Kylen full med mat men inget man är sugen på.
Att känna att man är hungrig precis efter att man borstat tänderna.

#blogg100 dag 20

Nej jag har inte gett upp. Jag har bara inaktiverat den automatiska kopplingen till fb. Kändes lite överdrivet att varje dag basunera ut det, men troget plitar jag ner mina tankar, stora som små, dag för dag. 20 dagar av 100 har gått. En femtedel. En övning i uthållighet, en övning i kreativitet. För min egen skull.
Det blir lite om träning. Det blir lite om barn. Om sömn, eller bristen därav. Om vädret (svårt att låta bli när man bor i Sverige). Oj, vad jag känner mig originell nu!