En liten bris som dött ut

Igår morse klev jag upp som vanligt. På lätt ostadiga ben och ett huvud som inte kommit igång än öppnar jag smset som kommit från mamma 06.22. Så dags brukar hon sova. Hon är pensionär och nattsuddare efter många år av nattarbete.

Sen var ingenting som vanligt längre. Samtidigt som det var det.

Jatta somnade in i natt stod det. Mammas syster, min moster och gudmor.

Det är nästan fem år sedan jag träffade henne. Redan då var hon en gammal kvinna, trots att hon ännu inte fyllt 70. Det var på vårt bröllop och hon kramade mig utanför kyrkan och sa, “visst var det ganska länge sedan jag höll dig här”.

Vi gifte oss i finska kyrkan, som ligger precis vid kungliga slottet. Byggnaden har tjänat som både kunglig tennishall och stall, men är sedan många år tillbaka finska församlingens kyrka.

Mina föräldrar vigdes där och både jag och min syster är döpta där. Drygt 31 år innan vårt bröllop höll Jatta mig alltså just där.

Hon var barnens favorit. Lektanten, alltid full av galna upptåg. Aldrig sen att rumla runt med oss barn och busa på golvet. Min kusin och jag byggde gympapass som vi visade upp för släkten. Snabbt kopierade Jatta och min mamma passet och visade upp sin version.
Hon hade alltid nära till skratt, och när hon skrattade fick hon alla med sig.

När de andra i syskonskaran (de var fem) var lika varandra, ljusa i håret och med smalt, avlångt ansikte var Jatta mörk och med ett runt ansikte. Som ung var hon den pojkarna sprang efter. Ser man på bilderna på mamma och hennes syskon sticker Jatta ut. Inte bara p g a sitt utseende utan för att hon är den enda som uppenbarligen flirtar med fotografen.

Sjukdom och motgångar har tärt hårt på henne de senaste åren. Av den livliga, friska fläkt hon var, fanns bara en liten bris kvar dem sista tiden. Mamma säger att det delvis är en lättnad nu,  att det är bättre för Jatta och bättre för hennes närmaste.

Hon har inte varit en del av mitt dagliga liv på många år, om någonsin, så saknaden finns inte riktigt även om kärleken gör det. Men jag tänker på de vars liv verkligen påverkas och hoppas att de liksom jag kan minnas skratten och den friska fläkten.

Advertisements

One thought on “En liten bris som dött ut”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s