Identitetskris

Upptäcker på Icas paketutlämning att mitt leg gått ut. (I oktober förra året!)
Med tårar i ögonen tjatar jag till mig att få hämta ut paketet ändå, skyller på amningshjärna och pekar på den sovande bebisen i vagnen. Det är kaffe jag ska hämta ut. Jag är föräldraledig. Jag behöver kaffe. Postombudet ger med sig men säger bestämt att nästa gång får jag ta med mitt pass el. dyl.

Ett par dagar senare går jag in på Skatteverkets hemsida för att kolla hur jag skaffar ett nytt id-kort. Jag är finsk medborgare och minns att det varit en omständlig process tidigare när jag inte hade något svenskt leg efter flera år utomlands.

OK, antingen måste någon närstående intyga på plats att jag är jag, eller så behöver jag ha ett EU-pass. Ett sådant har jag ju faktiskt. Halleluja!

… Enda problemet är att det gick ut i januari. Gissa vad jag behöver för att skaffa nytt pass på Finlands ambassad? Japp. Giltig legitimation.

För att göra det hela än mer farsartat går jag in på Migrationsverkets hemsida för att undersöka hur jag blir svensk medborgare och därefter skaffa ett svenskt pass. Något jag kollat upp med sådär 5-10 års mellanrum men sedan inte fullföljt då handläggningstiderna och kostnaderna inte känts värda besväret. Det är inte som att mitt finska medborgarskap ställer till så där överdrivet mycket besvär i vardagen för mig. (Förutom den där gången för 14 år sedan då en övernitisk tjänsteman på Nynäshamns hamn inte ville släppa in mig i landet efter en resa till Polen med hänvisning till att hon inte tyckte miss pass såg äkta ut.)

Enligt blanketten “Anmälan om svenskt medborgarskap” (det förenklade sättet att bli medborgare som erbjuds nordiska medborgare som bott Sverige mer än 5 år) ska man bifoga personbevis som heter “Ansökan om svenskt medborgarskap”. Tyvärr finns inget sådant personbevis att ladda ner på Skatteverkets sida.

Migrationsverket är vänliga nog att på blanketten ha en länk till Länsstyrelsen dit man ska betala in avgiften för att bli svensk medborgare samt skicka blanketten. Det tog mig  ca 20 minuter att hitta bankgirot jag ska göra inbetalningen till när jag väl klickat mig vidare till Länsstyrelsen Stockholm. Antar att man inte bör bli medborgare om man inte lyckas hitta infon själv? Det hade ju varit lite för enkelt om man skrivit ut en direktlänk. Eller gud förbjude, bankgirouppgifter direkt på blanketten.

Skrattande frågar jag maken om han kan tänka sig att åka till Skatteverket med mig nästa vecka och intyga att jag är jag.  Vi börjar där.

Men det gnager lite… Om det är så här omständligt för mig, hur är det då för de som kommit till Sverige nyligen och vill komma in i systemet och göra rätt för sig? (med eller utan amningshjärna)

 

 

 

 

 

Advertisements