Gränslöst

Hon stångar sig blodig. Tårarna sprutar och ögonen rullar.  Okontaktbar.  

Det var ett tag sedan men helgens firande blev för mycket och nu söker hon gränserna med alla medel hon har. Försöker pressa dem, förflytta dem, få sin vilja igenom.  

Jag önskar jag kunde säga att jag möter det med stoiskt lugn. I själva verket gapar jag nästan lika högt som hon mellan varven.  Försöker ömsom resonera, trösta och skälla. Inget biter. 

Pappan bär henne vilt fäktade till förskolan och baxar över henne. Mammahjärtat blöder. 

Smsar med förskolan någon timme senare. Då är hon sitt vanliga, glada jag. Lilla barn, jag älskar dig gränslöst. Jag ska hjälpa dig genom att sätta gränser så gott jag kan. 

4 år

För 4 år sedan förändrades livet.  Då kom Du. Du som får mig att skratta så jag gråter. Du som får mig att skrika högt av frustration. Du som får mig att känna sådan fantastisk stolthet. Du som får mig att älska mer än jag visste var möjligt. Min älskade Liv.